Som ni kanske ha förstått har jag brutit mitt nyckelben genom att jag ramlade av en häst för två veckor sen och en dag. Jag kan säga att idag mår jag mycket bättre, men det kanske ni redan förstår på grund av tidigare inlägg. Jag kan tyvärr inte än börja rida och jag har inte ridit på två hela veckor. Så jag hoppas verkligen att jag får börja rida snart för jätte länge till kan jag inte stå ut:P. Men det var inte detta jag skulle skriva om i detta inlägget. Utan det skulle handla om alla mina underbara vänner jag har runt omkring mig.

 

För mig var det första gånger jag verkligen skadade mig, alltså då menar jag bryta något ben eller så. När jag bröt mitt nyckelben så märkte jag verkligen av vilka fantastiska vänner jag har runt omkring mig! Olyckan inträffade på en onsdag och nästa dag (alltså på torsdagen) gick jag såklart inte till skolan utan jag var hemma och tog det lugnt. På onsdagen, på eftermiddagen låg jag i min soffa och kollade på tv. Plötsligt ser jag Moas ansikte i dörröppningen och det första jag tänker är "Oj, är hon är", men det var inte bara henne. Utan det var Zoe och Cajsa också. Då kan jag bara säga, att när dem klev in i mitt rum belv jag hur överraskad som helst! Jag har aldrig blivit så överraskad i hela mitt liv och det värmde hur otroligt underbart som helst i mitt hjärta! Om inte det var nog hade dem köpt en tidning och en godispåse till mig också, jag menar hur gulligt är inte det?! Sen berättade Moa också att Cajsa hade börjat gråta på NO lektionen för att hon tyckte så synd om mig, ni är så gulliga och underbara♥

 

Om det inte var nog med denna överraskningen så inträffade nästa redan nästa dag (alltså på fredagen). Denna gången satt jag också och kollade på tv. Plötsligt ringde det på dörren och jag traskade sakta upp till dörren. När jag kom fram till dörren stod det ingen där och jag tänkte "Vad är detta nu då" men jag öppande dörren endå och där på marken låg en blombukett! Jag tog upp den och gick igen, öppnade inslagningspappret och där låg världens gulliagste blombukett med en lapp i där det stod vem det var ifrån. Det var ifrån min ridgrupp och min ridlärare och jag ska säga helt ärligt att jag helt seriöst blev tårögd, jag hade verkligen inte förväntat mig detta! Först hade alla mina kompisar kommit och överraskat mig och nu detta!? Jag blir så värmd i hjärtat♥

 

Det jag vill säga med detta inlägget är att jag tror att man märker väldigt mycket vilka underbara vänner man egentligen har runt omkring sig när man råkar ut för en olycka eller något likande och att man inte i vanliga fall tänker på att man har så underbara vänner. Jag vill ännu en gång säga till alla mina vänner, tack för att ni finns!♥